Hörby kommuns rättsövergrepp på en enskild person | Sverigedemokraterna i Hörby

Hörby kommuns rättsövergrepp på en enskild person

Nu har äntligen domen kommit i ett viktigt rättsfall som berör en av Hörby kommuns medborgare. Kommunens tjänstemän har drivit ett tveksamt ärende hela vägen upp till mark och miljööverdomstolen för att kunna etablera ett prejudikat. I domen kan man läsa att Hörby kommuns talan avslås. Denna process där kommunen har kämpat med ett tveksamt rättsfall mot en kommunmedborgare har orsakat stort och onödigt lidande för en enskild person. Ledamöterna från Sverigedemokraterna har hela vägen varit av uppfattningen att inte driva denna rättsprocess.

Läs gärna igenom de protokoll och våra reservationer som finns i ärendet.

Johan Ohlin, andra vice ordförande miljönämnden och Sten Månsson, ledamot i miljönämnden.

 

Sidor från Protokoll 2015-04-14

Sidor från Protokoll 2015-05-19

Sidor från Protokoll 2016-08-23

Sidor från Protokoll 2017-05-16

Dom mark- och miljööverdomstolen angående föreläggande att vidta markundersökning fastigheten Särsvik 1-39

Sverigedemokraternas reservation när ärendet skulle drivas i mark och miljööverdomstolen.

Ärendenr: MN 2015/45

Undertecknade ordinarie miljönämndsledamöter röstade emot beslutet i miljönämnden redan då ärendet var uppe i nämnden för beslut 2015-05-19 och reserverade oss skriftligt mot beslutet som då togs. I denna nu aktuella reservation, hänvisar vi även till vår tidigare reservation, som i allt väsentligt belyser vår ståndpunkt i ärendet.

Historik från beslutet 2015

Före beslutet i nämnden 2015 poängterade handläggaren Jenny Eriksson att ärendet var tveksamt men principiellt viktigt, eftersom hon helst såg att det fick avgöras av domstol hela vägen upp – och att hon härmed kunde få ett prejudikat för den här typen av ärende. Efter ett sådant här resonemang från handläggarens sida före beslutet, borde ”nackhåren” ha rest sig på samtliga nämndsledamöter. Tyvärr blev det inte så, eftersom majoriteten av ledamöterna bara ”nickade” med, utan minsta eftertanke om vad följderna kunde bli för fastighetsägaren som helt uppenbart blivit grundlurad och lurad i en fälla vid köpet. Vad vi kan förstå, så hade majoriteten av nämndens ledamöter inte satt sig in i ärendet alls, utan röstade endast på föreslaget beslut. Vad vi minns så var det bara vi Sverigedemokratiska nämndsledamöter som var starkt kritiska mot tjänstemannens/förvaltningens förslag till beslut. Vår uppfattning då, vilken är oförändrad än i dag – är den – att beslutet redan då var ett grovt rättsövergrepp på en enskild person. I en demokratisk stat är det både skändligt och djupt orättvist att fatta dylika beslut, där det inte finns någon som helst bevisning som styrker fastighetsägarens ansvar för den eventuella förorening som antyds.

Skall enskilda personer finansiera kommunala tjänstemäns nyfikenhet och iver, att erhålla prejudicerande domar?? 

Det krävs ingen högre matematik att räkna ut och förstå, att en dylik process med överklagande ända upp till högsta instans i advokatarvoden kostar fastighetsägaren en mindre förmögenhet. Om denne inte hade anlitat advokat till hjälp att föra sin talan, så hade han bildligt talat blivit överkörd med ångvält och på intet sätt kunna åtnjuta någon rättvisa alls. En advokat debiterar ca 1.600 kronor i timmen plus moms, alltså i princip 2.000 kronor i timmen. Alltså har Jenny Erikssons nyfikenhet och prejudikatsiver måhända kostat markägaren bortåt 200 000 kronor i advokatarvoden. Detta faktum skall man då ställa mot att hon före beslutet i nämnden 2015-05-19 från talarstolen tillkännagav att ärendet var tveksamt, varför det var speciellt viktigt att driva detsamma vidare för att i bästa fall få ett prejudikat från högsta instans. Vi kan inte få ett dylikt resonemang till något annat än ren och skär cynism av värsta sorten, samt en total avsaknad av empati. I alla andra sammanhang är etablissemanget väldigt noggranna med att påtala vikten av att man skall visa empati – och kommer mer än gärna med pekpinnar mot dem som inte ställer in sig i ledet beträffande detta synsätt. En hel del människor har till och med förlorat sitt arbete pga detta.  Annat hade det varit, om miljönämnden stod för markägarens advokatkostnader.

Vad kan det vara för drivkrafter som får en kommunal tjänsteman att driva ett så här pass tveksamt ärende, så att säga ända in i ”kaklet”, utan någon som helst hänsyn till konsekvenserna för en enskild samhällsmedborgare.

Det precisa svaret på denna fråga är det ju endast handläggaren som kan leverera, men vi vill gärna ge oss på en – som vi tror – väldigt kvalificerad gissning.  Jo, vi tror med bestämdhet, att när en kommunal tjänsteman driver ett ytterst tveksamt ärende på det här sättet, så har vederbörande uppenbarligen drabbats av en överdriven nit som orsakats av en okuvlig opportunistisk duktighets- duglighetsiver.

Då inställer sig också frågan, varför man drabbas av sådant? Det kan naturligtvis bero på en mix av allt från rent ideologiska- till karriärsskäl. En av oss läste en artikel i en tidskrift för en tid sedan, där man pekade på faran för tjänstemän som arbetade med miljöfrågor och miljöärenden. Artikelförfattaren menade, att miljöarbetare inte sällan under sitt arbete, men även redan under utbildningen radikaliseras i sina tankar och strävanden och får en känsla av otillräcklighet för att man inte kan rädda världen snabbt nog och helst ensam.

Den andra ytterligheten är förstås att det utvecklats en kutym, jargong eller tävlan mellan tjänstemännen inom myndigheten om vem som kan driva flest ärenden så långt, att man får ett prejudikat. Flest prejudikat kan uppenbart blidka cheferna och innebära ett antal kliv upp på karriärstegen, samt stilla bekräftelsebehovet.

Vad är en kommunpolitikers roll i den här typen av ärenden?

Jo, vi är ”moderatorer” och det är vår plikt att filtrera bort det som uppenbart kan vara samhällsskadligt, samt vara en kontrollfunktion som förhindrar att inget skenar iväg och blir till ren galenskap. Vi menar, att det beslut som togs i Miljönämnden 2015-05-19 inte var något annat än ren galenskap. Vid senaste Miljönämndsmötet 2017-05-16 späddes denna galenskap på ytterligare genom att nämnden röstade genom förslaget till beslut ang. yttrandet över Mark- och miljödomstolens dom och yrkandet på avslag vad gäller markägarens överklagan av denna dom. Dock gick förslaget genom med minsta möjliga marginal, eftersom ordföranden tvingades använda sin utslagsröst.

Mark- och Miljödomstolen skiljaktig.

Med samma klena marginal blev utslaget i Mark- och Miljödomstolen, där ena domaren var skiljaktig. Domaren/ordföranden tvingades även här använda sin utslagsröst för att vinna målet till markägarens nackdel.

Den skiljaktige domaren hade anfört i princip exakt samma skäl som vi undertecknade, i så väl denna reservation, liksom den vi framförde i vår förra reservation. Alltså är detta ett väldigt tveksamt ärende, liksom Jenny Eriksson berättade och intygade före beslutet i Miljönämnden 2015. Varför då riva upp så mycket damm, och vålla advokatkostnader i 100.000-tals kronor klassen. Därför hade det nu varit klädsamt för Hörby Miljönämnd, att inte yrka avslag på markägarens överklagan av Mark- och Miljödomstolens dom, medan man fortfarande har en chans att rädda ansiktet.

Med bestörtning och olust över hela ärendehanteringen, tecknar vi….

Dala – Östraby

Sten-E. Månsson

Ordinarie ledamot Miljönämnden                                Johan Ohlin

2:e vice ordförande Miljönämnden

0 Kommentarer

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*