Sverigedemokraterna i Hörby | Sverigedemokraterna i Hörby | Sida 3

Sverigedemokraterna Hörby

Hej och välkommen till Sverigedemokraterna Hörby

Varmt välkomna till vår förening.

Vi hoppas att ni får en trevlig vistelse på vår sida.

Johan Ohlin

Ordförande SD Hörby

Skicka e-post till mig

  • Kandidat 2018

    Av webhorby den 3 mars, 2017
    0
    0

    Med anledning av att Sverigedemokraternas kraftigt ökade stöd i alla opinionsundersökningar är det hög tid att redan nu inventera intresset för kandidatur till valsedlarna inför valet 2018. Vi vill inte riskera tomma stolar i kommunfullmäktige eller olika nämnder och styrelser om framgångarna fortsätter så här i opinionen. Vi kan komma att bli en riktig maktfaktor och behöver både vanligt folk och bred kunskap och spetskompetens.

    Vid intresse av att kandidera i valet 2018, mejla horby@sd.se, skriv ”KANDIDAT” i ämnesraden, så kontaktar vi dig och informerar om vårt tidiga initiativ med inventering av kandidater. Det blir spännande att se hur många som redan nu ämnar kandidera i respektive kommun.

    Vänlig hälsning Johan Ohlin, ordförande Sverigedemokraterna Hörby

  • Tal hållet inför KF 30/1 2017 med anledning av förslaget att bara föreningar som vill ”främja kulturell mångfald” ska kunna få bidrag för ”socialt inriktad verksamhet”. (Dnr KS 2016/136)

    Av webhorby den 1 februari, 2017
    0
    0

    Vad utgör det största kapital som det går att bygga ett starkt samhälle på? Jo, tillit mellan människor. Tillit utgör själva grunden för varje samhällsbygges möjlighet att bestå över tid. I Sverige har tilliten varit stigande under 1900-talet, men sedan ett tiotal år är den i avtagande. Det är en ödets ironi att samma politiker som har lagt grunden för det svenska samhällsbygget och gjort Sverige till ett frontland för individuell frihet baserad på starka offentliga institutioner och på tilliten till dessa institutioner nu håller på att riva ned detta samhällskontrakt genom att påtvinga landet sin vanföreställning om ”kulturell mångfald”. Behöver jag nämna vad som hänt med institutioner som försvaret, polisen, sjukvården, skolan, äldreomsorgen etc. etc.

    I Expressen d. 13/7 förra året skriver skriver en av de främsta experterna på detta område, Lars Trägårdh, professor i historia och civilsamhälleskunskap, verksam vid Ersta Sköndals Högskola:

    Å ena sidan kännetecknas Sverige av starka sociala värderingar – av hög mellanmänsklig tillit och av ett stort förtroende för gemensamma institutioner.
    Å andra sidan har svenskar värderingar som betonar individens frihet, rätt till självförverkligande och oberoende, något som även omfattar ett bejakande av jämställdhet, barns rättigheter och homosexuellas rättigheter. Ledstjärnan är autonomitanken.
    Entusiasmen för både sociala och individualistiska värderingar kan tyckas egendomlig, men paradoxen löses upp när man förstår att den höga svenska tilliten handlar om en rörelse bort från tilliten till familj, klan, religiösa och etniska gemenskaper som kännetecknar samhällen med det som World Values Survey kallar ”traditionella värderingar”.
    Istället har vi en sval men bred tillit med en längre tillitsradie som kopplar individer till de gemensamma institutionerna och samhället i stort. Historiskt har detta skett genom att vi i Sverige och Norden tidigt rörde oss från blodslagen till lagbunden ordning enligt principen ”land ska med lag byggas”.
    Det svenska samhällskontraktet är framför allt ett lokalt uttryck för universella värderingar – som emellertid har institutionaliserats på ett speciellt utpräglat sätt i Sverige.

    Vi har med andra ord i kraft av den höga tilliten gått från familj till samhälle. Samhället har ersatt familjens roll som grundval för individens autonomi. Samhället har tagit över familjerollen att socialisera individerna.

    Tills nu. Under trycket av okontrollerad massinvandring från kulturer med låg eller ingen tillit till några sociala institutioner utanför den egna familjen, klanen, stammen osv. förväntas vi svenskar nu acceptera ett mångkulturellt lågtillitssamhälle. Denna utveckling äger rum bakom en mask av mångkulturell ideologi såsom något positivt. Den bästa illustrationen till detta är Mona Sahlins beryktade uttalande för ett antal år sedan att det nu är svenskarna som måste integreras i det nya Sverige – underförstått: inga andra. Ett tydligare exempel på okunskap om den samhälleliga verkligheten (för att inte tala om arrogant förakt för det egna folket) får man leta efter. Skall utvecklingen mot ett lågtillitssamhälle kunna vändas så måste vi först och främst överge detta självskadebeteende som denna falska ideologi är ett uttryck för.

    Lars Trägårdh igen:

    Vad detta implicerar är dock att vi överger det facila och till intet förpliktigande talet om mångkultur, och att vi åter börja värna om det svenska samhällskontraktet.
    Det innebär att vi tar medborgarskapet och nationalstatens roll på större allvar än vad som varit fallet under senare års fäbless från vänster för postnationella fantasier, och från höger för globalisering och anti-etatism.

    Bättre kan det inte uttryckas. Enl. Trägårdh finns det ännu ett utrymme för optimism,

    men detta kräver såväl is i magen som en realistisk migrationspolitik.

    Nu ska vi här i Hörby till att fatta beslut om att använda skattebetalarnas pengar för att främja ”kulturell mångfald”, dvs. snabba på utvecklingen mot ett lågtillitssamhälle. Enl. tjänsteskrivelsen ska vi göra det för att UNESCO vill det; samma UNESCO som år 2012 valde in Bashar Al-Assads Syrien som medlemsstat, ett land som väl torde vinna lågtillitsligan i världen. Det är naturligtvis rena godtycket att hänvisa till UNESCO i detta sammanhang. Låt mig i så fall lite mindre godtyckligt hänvisa till en annan konvention som Sverige skrivit under och som UNESCO:s överordnade organisation FN utfärdat, nämligen flyktingkonventionen. I § 34 i densamma står att

    Art34

    Assimilation och naturalisering, är vad FN:s flyktingkonvention föreskriver. Assimilation är inte detsamma som att främja mångkultur, tvärtom, det är motsatsen, det är mottagarlandets egen kultur som flyktingar ska assimileras in i. Nu vill jag inte här ersätta det ena godtycket med det andra, FN hit eller dit, utan istället hävda att vi i Hörby ska ta ett självständigt beslut om vart våra skattepengar ska gå – åtminstone så långt som det ligger inom möjligheternas ram.

    Apropå godtycke. Jag sa på förra KF att jag var rädd för att om man införde ”främjandet av kulturell mångfald” som kriterium, så kunde det leda till godtycke när socialförvaltningen skulle dela ut pengarna. Sedan slog det mig att det kanske vore klokt att undersöka vilka föreningar som låg närmast till för just en sådan formulering, follow the money, så att säga, för att se om det skulle finnas en avsikt med formuleringen, att gynna en viss förening, på bekostnad av andra då förstås, som t.ex. Länkarna, som så vitt jag kunnat se inte har formuleringen om att man vill ”främja kulturell mångfald”. Och mycket riktigt; jag hittade en sådan förening, en förening som är mycket aktiv just i Hörby. I föreningens nationella idéprogram står det så här:

    ABF ska bidra till att utveckla det mångkulturella samhället genom att främja en språklig och kulturell mångfald och stimulera människors eget skapande.

    http://www.abf.se/Distrikt-och-avdelningar/ABF-Sormlands/ABF-Sormland/Om-ABF/Ideprogram/Kultur-for-alla/

    Kanske handlar det inte alls om godtycke, kanske handlar det om att vi här idag ska effektuera en formulering, ”främja kulturell mångfald”, som gör det möjligt för en viss förening, i detta fall kanske ABF, att komma i första förslagsrum som mottagare av kommunala medel. Det är förstås fult att tänka så, men vis av erfarenheten är jag en aning misstänksam och det skulle glädja mig om den person i denna sal, som har bäst insyn i ABF Hörbys planer, föreningens ordförande, vårt kommunalråd, genast här kunde skingra mina misstankar på denna punkt genom att klart och tydligt säga att ABF Hörby inte kommer att söka något bidrag från kommunen som dessa kriterier hänför sig till.

    Yrkande: i första hand att orden ”kulturell mångfald” stryks i bedömningskriterium 6. I andra hand: avslag.

    Stefan Borg (SD)

    http://www.expressen.se/kultur/darfor-vill-alla-vara-svenskar/

    Tillägg:
    Efter talet uttalade kommunalrådet Susanne Meijer från talarstolen att ABF Hörby inte var en förening och följaktligen inte kunde söka bidrag från kommunen.

    Omröstningen utföll så att majoritetens förslag, att bara föreningar som säger sig ”främja kulturell mångfald” ska kunna få bidrag, gick igenom med stöd av S, L, C, MP, KD och SPI.
    SD och M reserverade sig.

    Tillägg 2:
    ABF Hörby drivs visst i föreningsform:
    http://www.kommundelen.se/8420002282/ABF%20Hörby

  • I Hörby kan vi se maktens arrogans – en arrogans som har ett pris

    Av webhorby den 1 december, 2016
    0
    0

    I tisdagens tidning skrev Skånskan om den tioårige pojke som ska ha blivit nedsparkad av äldre tonårskillar på Nya torg och som sedan sköts i bakhuvudet med en Soft Air Gun-pistol. Pojkens mamma menade att oroliga Hörbyföräldrar försökt få till ett möte med kommunalrådet Susanne Meijer (S), för att hitta en lösning tillsammans. Men mammans upplevelse var att man inte fått gehör hos Susanne Meijer vilket öppnar för en obehaglig utveckling.

     

    Pojkens moder menade att kommunalrådet nonchalerat kontaktförsöken. Någon dialog avser inte kommunalrådet Susanne Meier inleda. I början av december bjuder kommunen in allmänheten för att man ska få information om vad som görs för att skapa trygghet i byn, kommunalrådet har bestämt att Hörbyborna inte ska få ventilera sin oro under mötet.

    ”– Det kommer inte att bli något diskussions- och debattmöte, säger hon. Vi ska inte ha ett diskussionsmöte. Det har jag beslutat. Det blir ingen debatt.”

     

    meijer

    Copyright Kjell Nilsson Mäki i samarbete med Ledarsidorna.se

    Läs hela artikeln av Johan Westerholm på Ledarsidorna här.

  • SD Hörby uppmanar Hans Frank att ställa posten som ordförande i socialnämnden till förfogande.

    Av webhorby den 25 november, 2016
    0
    0

    Socialnämnd den 24/11 2016

    Initierat ärende om avtal etc. (SN 2014/243)

    Socialnämndens ordförande (SNO) ingick den 7 dec 2015 ett avtal med migrationsverket (MV) om utökning av antalet platser för ensamkommande flyktingbarn från 12 till 80. Avtalet ingicks utan ett föregående beslut i socialnämnd eller kommunfullmäktige. Först den 25 februari 2016 anmäldes undertecknandet av avtalet som ett beslut fattat på delegation.

    Min kommentar:

    Enl. kommunallagen (KL 6 kap 34 §) får delegat inte besluta i ärende om verksamhetens mål, inriktning, omfattning eller kvalitet. Eftersom avtalet med MV innebär en klar och tydlig förändring av verksamhetens omfattning har Hans Frank (HF) genom att ingå detsamma på delegation brutit mot KL.

    HF stödjer sin rätt att ingå avtalet genom att åberopa socialnämndens delegationsordning, nr 15.12, som lyder: ”Beslut i brådskande fall om att förändra socialnämndens avtal med Migrationsverket kring mottagande av ensamkommande barn.” Det måste således föreligga brådska för att rekvisitet ska vara uppfyllt. Närmast efterföljande sammanträde med socialnämnden (SN) var den 17/12 2015. Att det skulle ha förelegat sådan brådska att beslutet inte kunnat vänta 10 dagar på behandling i detta organ är som jag ser det uteslutet. Andra kommuner har fattat motsvarande beslut först flera månader senare. Det kan vidare konstateras att socialnämndens ordförande vid andra tillfällen har kallat SN till extra sammanträde med bara några timmars varsel. Rekvisitet kan därmed inte anses vara uppfyllt varför HF genom att skriva under avtalet även har förbrutit sig mot delegationsordningen.

    KL (6 kap 36 §) föreskriver att delegationsbeslut som fattats pga brådska ”skall anmälas vid nämndens nästa sammanträde”. Detta har inte gjorts varför HF har brutit mot KL även i detta avseende.

     

    Den 17 februari ingick socialnämndens ordförande ett avtal med HVB Strandpärlan AB om ett s.k. integrationsboende för ensamkommande ungdomar med totalt 16 platser. Avtalet ingicks utan föregående beslut i socialnämnden. Att avtalet slutits anmäldes som ett delegationsärende på socialnämndens sammanträde den 26 april 2016. Förutom avtalet med Strandpärlan anmäldes vid samma tillfälle två andra avtal med HVB-hem. (Selmagården/Dnr:2016/093; Avtal Strandpärlan AB/Dnr:2016/038; Avtal Gallej Care/Dnr:2015/269)

    Min kommentar:

    Avtalet med Strandpärlan AB är underskrivet av HF för Hörby kommun. Avtalet är inte kontrasignerat av socialchefen, såsom föreskrivet i SN reglemente 20 §. Att ensam underteckna ett avtal är ett brott mot samma paragraf. Avtalet innebär ett åtagande från kommunens sida att utbetala ca 16 mnkr till HVB Strandpärlan AB (enl. SVT 23/11).

    Även här gäller att rätten för SNO att ta beslut på delegation grundar sig på att sådan brådska föreligger att beslutet inte kan avvakta nämndens sammanträde. Det föreligger samma skyldighet att anmäla beslutet vid nästa nämndsammanträde. Nämnden sammanträdde närmast den 25/2 2016, åtta dagar senare, utan att beslutet anmäldes. Även i detta fall torde HF ha brutit mot KL krav att det endast är i brådskande fall som en ordförande får ta beslut på delegation, liksom mot KL krav på att besluten skall anmälas på nästa sammanträde.

    Avtalet är behäftat med stora brister rörande kommunens möjligheter att säga upp detsamma. T.ex. så förlängs det med automatik med ett år om det inte sägs upp senast 9 månader innan kalenderårets utgång. Med andra ord skulle det ha sagts upp senast den 31/3 2016 för att inte automatiskt förlängas till den 31/12 2017. Endast nämnden kunde ha sagt upp avtalet till den tidpunkten, men informerades inte om avtalet förrän efter samma tidpunkt. Därmed förpliktades kommunen till att betala för hela 2017, utan att nämnden var informerad och kunde ingripa.

    Min sammanfattning:

    Genom att HF agerat i strid mot gällande lagstiftning och lokala föreskrifter har han försvårat, ja, omöjliggjort för nämnden att ta ansvar för det demokratiska mandat nämnden har att förvalta från medborgarna. Avtalet med MV om utökning av antalet boenden för s.k. ”ensamkommande flyktingbarn” (EKB) innebar en sådan förändring av verksamhetens omfattning att det rimligen skulle ha varit en fråga för kommunfullmäktige (KF). Detta inte minst pga att åtagandet att ordna boenden för 80 EKB innebär ett mycket stor ekonomisk risk; en risk som – efter vad vi har kunnat se – till viss del var förvaltningen övermäktig. Men värre ändå är att medborgarna kan få uppfattningen att i Hörby kommun fungerar inte demokratins spelregler. Här kan enskilda politiker bryta mot regler och paragrafer utan att riskera att bli ställda till ansvar. Sedan det framkommit att kommunen ingått ett mångmiljonavtal med HVB Strandpärlan AB, som är i händerna på brottsdömda personer, har medborgarna all rätt att ställa sig frågan: – Är det korruption som ligger bakom att en ensam politiker, under åsidosättande av gällande lagar och regler, kan tvinga skattebetalarna att fylla fickorna på vem som helst? Utan att betala något pris? Nu känner jag personligen Hans Frank, och tror inte för ett ögonblick att han är korrumperad – snarare är han förd bakom ljuset – men samtidigt kan jag inte kritisera den medborgare som inte känner honom, och som i ljuset av mediernas rapportering ställer sig den frågan.

    Pga tidsbrist har jag inte kunnat granska de övriga avtalen ang. HVB-hemmen i kommunens ansvar.

    Tjänsteskrivelsen i ärendet (SN 2014/243) tillför inget som strider mot det ovan sagda.

     

    Jag vill i ärendet göra 2 yrkanden:

    1. Att nämnden mot bakgrunden av ovanstående uppmanar Hans Frank att ställa posten som ordförande i socialnämnden till förfogande.
    2. Att socialnämndens delegationsordning revideras genom att nr. 15.12 stryks.

     

    Stefan Borg (SD), ledamot

  • Kommunal hyresgaranti – ett debattinlägg

    Av webhorby den 1 september, 2016
    0
    0

    Den 29/8 röstade kommunfullmäktige med minsta möjliga mariginal, 21 (S, C, MP, L) röster mot 20 (SD, M, SPI) igenom en kommunal hyresgaranti som ska göra det möjligt för sk. ”nyanlända” att gå före i bostadskön. Talet nedan höll sverigedemokraternas gruppledare inför kommunfullmäktige den 30 maj, då den samlade oppositionen i varje fall lyckades uppnå en återremiss i ärendet.

    Hyresgarantin är ett skolexempel på hur välfärdsstatens resurser förskingras och går till ett ändamål som riksdagen aldrig avsåg när den lagliga grunden för hyresgarantin tillkom – och inte initierat från Stockholm denna gång, utan här lokalt, i Hörby. Trolöshet mot huvudman, torde vara den bästa beskrivningen på det trixande med lagstiftningen man tänker göra här.

    Som ett led i bemödandena att bereda plats för fler invandrare i Hörby kommun skall kommunen utställa s.k. hyresgarantier till personer som uppbär s.k. etableringsstöd från Arbetsförmedlingen. Etableringsstödet infördes i december 2010 av den dåvarande alliansregeringen och innebär att personer och familjer som fått uppehållstillstånd skrivs in vid AF för åtgärder och får därmed rätt till ett mycket frikostigt bidragssystem som för flerbarnsfamiljer kan innebära skattefria bidrag på långt över 30000 kr/mån. Dock högst under 2 år. Därefter skall individerna ha egen försörjning. Var tanken…

    När SCB för ett par år sedan kontrollerade hur etableringsuppdraget hade utfallit visade det sig att ”Bara tre procent av nyanlända flyktingar fick ett jobb utan statliga subventioner efter att ha ingått i regeringens så kallade etableringsreform.” (SR) Med andra ord: så gott som alla, 97%, förblev bidragstagare även efter etableringen. Någon egen försörjningsförmåga kan det inte vara tal om. Etableringsstödet är i verkligheten ett försörjningsstöd och inget annat.

    Vad har då detta med hyresgarantin att skaffa? Jo, när lagarna som gäller hyresgarantin tillkom fanns inte etableringen; de tillkom 2009 och tidigare. Och intentionen med att införa den kommunala hyresgarantin är solklar: det handlar om att göra det möjligt för personer som har egen försörjningsförmåga att få ett hyreskontrakt, när de annars inte kan få det, t.ex. pga. betalningsanmärkningar. Det var aldrig lagstiftarens avsikt att garantin skulle ges till personer som inte kan betala sin egen hyra genom egna inkomster. För att göra detta riktigt tydligt gjorde Boverket klart att personer som har försörjningsstöd inte har rätt till en kommunal hyresgaranti.

    Vari ligger då tricket? Jo, tricket ligger i att Etableringsstödet, som inte ens fanns på kartan när den kommunala hyresgarantin tillkom, inte ska betraktas som ett försörjningsstöd, utan som inkomst av egen försörjning – visserligen skattefri, men ändå. Med andra ord kan kommuner som så vill göra det möjligt för personer som har etablering att få en kommunal hyresgaranti. Detta trots att så många som 97% av dem inte kan och inte kommer att kunna försörja sig själva efter etableringen. Om det vore sant, som kommunalrådet Susanne Meijer säger, att garantin skall gälla lika för alla, även svenskar, då vill jag veta hur en svensk medborgare kan komma i åtnjutande av etableringsstödet? Eller varför en svensk som uppbär försörjningsstöd inte har rätt till en hyresgaranti?

    Naturligtvis har det aldrig varit meningen att någon svensk skulle få del av hyresgarantin. Det handlar enbart om att tillskapa en gräddfil för invandrare till Hörbys bostäder. För att nå det målet trixar ni och åsidosätter principen om likabehandling som är så grundläggande för varje demokratisk maktutövning. Det är maktmissbruk av grövsta kaliber och beteckningen trolöshet mot huvudman är inte fel på plats: huvudmannen, dvs. svenska folket genom riksdagen, inför före 2009 en lagstiftning som ni i Hörby kommuns majoritetsstyre anser er kunna lagvränga till egen fördel när det passar.

    Ni har ännu chansen, jag yrkar nämligen i första hand på att personer som ingår i etableringsuppdraget inte skall komma i fråga för den kommunala hyresgarantin. I andra hand yrkar jag på avslag till hela hyresgarantin.

    För det fall att ni anser att personer i etablering skall ha rätt till hyresgarantin vill jag motivera mitt avslagsyrkande med att läsa ett par rader ur den uttömmande skrivelse som socialförvaltningen gjort angående hyresgarantin:

    Socialförvaltningens bedömning
    Detta är ingen insats utifrån socialtjänstlagen eller annan lag som idag tillämpas inom socialförvaltningen. Personer som kan komma ifråga utifrån hyresgarantin ska bedömas ha egna ekonomiska förutsättningar att fullfölja hyresbetalningar. Försörjningsstöd är inte godtagbar som ekonomisk förutsättning enligt lagen som reglerar hyresgarantin. För att kunna erhålla hyresgaranti utifrån Förordning (2007:623) behöver en utredning genomföras för att kunna bedöma om en person eller en familj har de förutsättningar som krävs. Vidare behövs rutiner för ansökan om det statliga bidrag som är knutet till den kommunala hyresgarantin. Detta kräver både ny kunskap om förordningen, hur den ska tillämpas och ny utredningsmetodik, liksom ytterligare resurser för att utföra arbetet.

    Utifrån den målgrupp som kan komma ifråga för Boverkets kommunala hyresgaranti enligt Förordning (2007:623) och då försörjningsstöd inte är godtagbar som inkomst, görs bedömningen att om Boverkets kommunala hyresgaranti ska införas i en verksamhet i Hörby kommun bör den inte införas i något av socialnämndens verksamhetsområden. Det är idag svårt att se hur verksamheten med Boverkets kommunala hyresgaranti på ett naturligt sätt ska kunna införlivas i det arbete som idag bedrivs inom socialförvaltningen.

    Det finns mycket mer att säga mot förslaget, t.ex. så sägs ingenting om tillkommande kostnader för garantin och hanteringen av den, eller om avgränsningen. Jag förstår ju varför, ni i majoriteten har ju alltid en lösning till hands: höj bara skatten!

    Stefan Borg, gruppledare, SD